Miljögifter finns överallt i vår omgivning och exponering för dem kan skada vår hälsa. I denna omfattande vetenskapliga översikt undersöks de olika miljögifterna och deras skadliga inverkan på människokroppen. Från tungmetaller och bekämpningsmedel till luftföroreningar undersöker vi riskerna och konsekvenserna av exponering, inklusive utvecklingsförseningar, neurologiska störningar och cancer. Genom att förstå miljögifters påverkan kan vi minska vår exponering och skydda vår hälsa.
Introduktion till boken
Miljögifter är kemiska ämnen eller föreningar som kan orsaka skada på levande organismer och miljön. De avser också kemiska föreningar eller element i luft, vatten, livsmedel, jord, damm eller andra miljömedier som konsumentprodukter, t.ex. kosmetika. Dessa gifter produceras ofta på grund av mänskliga aktiviteter, såsom industriella processer, transporter och jordbruk, och kan förekomma i olika former, inklusive gaser, vätskor och fasta ämnen.
Miljögifter Enligt CDC:s National Biomonitoring Program (NBP) har mer än 400 miljökemikalier eller deras metaboliter uppmätts i prover från människor (t.ex. urin, blod, serum eller bröstmjölk). Toxiner från bakterier, svampar, alger och växter uppges också vara de mest dödliga kemikalierna[1].
Miljögifter kan också ha en betydande inverkan på ekosystemen, bland annat genom att förorena mark, vatten och luft samt störa naturliga livsmiljöer och djurlivet. Dessa gifter kan ackumuleras i näringskedjan och leda till bioackumulering och biomagnifiering, vilket kan få allvarliga konsekvenser för djurs och människors hälsa.
Särskilt miljökemikalier har ett brett spektrum av negativa effekter på människors hälsa. Det handlar bland annat om störningar i hormonsystemet, autoimmuna tillstånd, neurodegenerativa sjukdomar, fetma, allergier, astma, kognitiv försämring, ämnesomsättningssjukdomar, infertilitet, autism och cancer, för att bara nämna några exempel[2-7].
Lista över miljökemikalier:[8]
- Akrylamid
- Kotinin
- N,N-dietyl-meta-toluamid (DEET)
- Dioxinliknande kemikalier
- Biprodukter från desinfektion (trihalometaner)
- Miljöfenoler
- Bensofenon-3
- Bisfenol A (BPA)
- Triclosan
- 4-tert-oktylfenol
- Fungicider och herbicider
- Herbicider med sulfonylurea
- Tungmetaller (se mer omfattande lista nedan)
- Insekticider och bekämpningsmedel
- Mikro- och nanoplaster[9]
- Mikroplaster 0,1-5000 µm i storlek
- Nanoplaster < 0,1 µm i storlek
- NNAL (4-(metylnitrosamino)-1-(3-pyridyl)-1-butanol)
- Icke-dioxinliknande polyklorerade bifenyler (PCB)
- Parabener
- Perklorat
- Perflourokemikalier (PFC)
- Ftalater
- Bensylbutylftalat
- Di-2-etylhexylftalat
- Dicyklohexylftalat
- Dietylftalat
- Di-isononylftalat
- Dimetylftalat
- Di-n-butylftalat/Di-isobutylftalat
- Di-n-oktylftalat
- Polybromerade difenyletrar (PBDE) och polybromerade bifenyler (PBB)
- Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
- Flyktiga organiska föreningar (VOC)
- Bensen3
- Metyl-tert-butyleter (MTBE)
- Styren
Lista över biologiska toxiner från levande organismer:[10]
- Aflatoxiner som produceras av många arter av svampen Aspergillus,
- Kontaminerar vanligen majs och andra typer av grödor under produktion, skörd, lagring eller bearbetning
- Orsakar vid höga doser och under lång tid akut och kronisk leverskada samt levercancer
- Amanitintoxiner som produceras av den giftiga dödskallesvampen (Amanita phalloides)
- Hälsoeffekter kan vara lever- och njursvikt samt dödsfall
- Antrax dödligt toxin som produceras av Bacillus anthracis
- Antraxtoxinproteinerna, inklusive antrax lethal factor, arbetar tillsammans för att störa en cells försvarssystem.
- Botulinumtoxin producerat av Clostridium botulinum
- Ett av de giftigaste ämnena som hittills är kända.
- Orsakar botulism - en allvarlig sjukdom som förlamar musklerna
- Kikhosttoxin som produceras av bakterien Bordetella pertussis
- Orsakar kikhosta
- Enterotoxin B från stafylokocker (SEB)
- Oftast förknippat med matförgiftning
- Saxitoxin och neosaxitoxin som produceras av flera arter av marina alger och sötvattensalger samt blågröna alger (cyanobakterier)
- Höga koncentrationer kan byggas upp i filtrerande skaldjur, såsom musslor och ostron
- Vomitoxin (deoxynivalenol), diacetoxyscirpenol samt T-2- och HT-2-toxiner från svampar och alger
- Dessa mykotoxiner påverkar upp till 25 procent av världens spannmålsförsörjning
För icke-metalliska toxiner kan du överväga att göra en toxisk icke-metallisk kemisk profil (GPL-TOX) som screenar för förekomsten av 173 olika toxiska kemikalier, inklusive
- Organofosfatbaserade bekämpningsmedel
- Ftalater
- Bensen
- Xylen
- Vinylklorid
- Insektsmedel av pyretroidtyp
- Akrylamid
- Perklorat
- Difenylfosfat
- Etylenoxid
- Akrylonitril
Om du har exponerats eller tror att det kan finnas en risk för exponering för mykotoxiner bör du överväga att göra antingen ett urintest (MycoTOX-profil) eller ett IgE-test i blodet för att ta reda på om du har exponerats för mykotoxiner eller skapat en allergisk reaktion mot mögel. MycoTOX använder masspektrometriteknik (MS/MS), som kan upptäcka lägre nivåer av svamptoxiner[11].
Testet används också som uppföljningstest för att säkerställa att avgiftningsterapin har varit framgångsrik. Testning för IgE-antikroppar mot mögel (och eventuellt för IgG-antikroppar mot mögel, för att ta reda på tidigare exponering) är användbart för personer som misstänker att de reagerar på ett miljöstimulus[12]. Mögel kan förekomma antingen inomhus (hushållsväxter och fuktiga platser) eller luftburet utomhus (toppnivåer under sensommaren och tidig höst). Observera också att varmare, fuktiga klimat kan ha förhöjda mögelhalter året runt[13].
Toxicitet för tungmetaller
Tungmetaller är grundämnen som har ett atomnummer som överstiger 20 och en atomdensitet som överstiger 5 g/cm3 och måste uppvisa egenskaperna hos en metall. Tungmetaller kan grovt delas in i två kategorier: essentiella och icke-essentiella tungmetaller. Essentiella är de som krävs av levande organismer för att utföra de grundläggande processerna som tillväxt, metabolism och utveckling av olika organ (t.ex. koppar, järn, kobolt, mangan, zink och nickel)[14].
Figur: Schematisk förklaring av tungmetaller i miljön.
källa: Mitra, S. et al (2022). Tungmetallers inverkan på miljön och människors hälsa: Nya terapeutiska insikter för att motverka toxiciteten. Tidskrift för King Saud University-Science, 101865.
Många icke-essentiella tungmetaller kan vara giftiga för människor (t.ex. arsenik, kvicksilver, bly, kadmium och antimon). Exponeringen för dessa metaller har ökat genom industriella och antropogena aktiviteter och den moderna industrialiseringen.
Förorening av vatten och luft med giftiga metaller är ett miljöproblem, och hundratals miljoner människor världen över är drabbade. Förorening av livsmedel med tungmetaller är ett annat problem för människors hälsa. Tungmetaller och andra miljöföroreningar kan också förekomma naturligt och stanna kvar i miljön. Det är därför oundvikligt att människor exponeras för metaller. De toxiska mekanismerna hos tungmetaller manifesteras via generering av reaktiva syreföreningar (ROS), inaktivering av enzymer och undertryckande av antioxidantförsvarssystemet[15].
Yrkesmässig och industriell exponering, eller exponering genom olika hobbies, kan innebära en högre risk för tungmetalltoxicitet[16-17].
De som löper störst risk är arbetare inom branscher som t.ex:
- Metallraffinering
- Legering (kombinera metaller med andra ämnen)
- Elektronik- och datortillverkning
- Deltillverkning inom flyg- och verktygsmaskiner
- Tillverkning och användning av bekämpningsmedel,
- Svetsning (tillverkningsprocess där två eller flera delar smälts samman med hjälp av värme, tryck eller bådadera och bildar en fog när delarna svalnar)
- Rörmokeri
- Konstruktion
- Oljeraffinering
- Skjutvapen och ammunition
- Gruvdrift
- Avfallshantering
- Pigment- och beläggningstillverkning
- Petrokemisk produktion
- Arbete med glas, färgämnen, keramik eller målarfärg
- Tandläkaryrket
Vardagliga aktiviteter och din miljö kan också vara en riskfaktor för ökad exponering för giftiga tungmetaller. Dessa inkluderar:
- Grundvatten- och luftföroreningar kan sprida metaller
- Vanligtvis i närheten av industrier som nämns i listan ovan
- Konsumtion av livsmedel som är förorenade med metaller (t.ex. vissa fisk- och skaldjursprodukter eller ris)
- Ris -> arsenium
- Fisk och skaldjur -> kvicksilver
- Kosttillskott från tillverkare som saknar god tillverkningssed (GMP) och inte är laboratorietestade för tungmetaller och andra toxiner
- Rökning (aktiv och passiv)
- Bostäder med äldre brunnar, rör och byggnadsmaterial,
- Produkter för personlig vård och kosmetika
- Vissa mediciner
- Exponering för utsläpp och avgaser
- Exponering för färg, tandamalgam och fyrverkerier
När en giftig tungmetall kommer in i kroppen elimineras den antingen via avföring, galla, urin, svett, hår och naglar eller deponeras i vävnader. Det kan resultera i långtidslagring. Att mäta vävnadsackumulering (eller "total kroppsbelastning") är dock en utmaning[18].
Siffra: Mekanismer för tungmetalltoxicitet hos människor.
Källa: Mitra, S. et al (2022). Tungmetallers inverkan på miljön och människors hälsa: Nya terapeutiska insikter för att motverka toxiciteten. Tidskrift för King Saud University-Science, 101865.
Giftiga tungmetaller kan mätas i olika provtyper som blod, urin, hår och naglar, som är de mest lättillgängliga vävnaderna för att kvantifiera exponeringen. Flera variabler (t.ex. halveringstid, dos, tid, kinetik och väg) påverkar dock vilken provtyp som är lämplig. Kliniskt verksamma läkare gör vanligtvis två tester: ett prov före och efter provokation (urin eller blod) för att skilja mellan nyligen genomförd exponering och vävnadslagring. Slumpmässiga urinprov eller tidsbestämda samlingar ger värdefull information för att screena för exponering. Hår och/eller naglar, som är potentiella elimineringsvägar för toxiska ämnen, kan vara användbara prover för att upptäcka en exponering som inträffat under den senaste månaden eller mer före provtagningen. Detektion av grundämnen i hår och naglar är i viss mån korrelerad med halveringstiden för grundämnesformen[19].
Genova Diagnostics Toxic Element Clearance Profile Analytes (urin i förhållande till kreatinin) inkluderar:[20]
- Bly
- Kvicksilver
- Aluminium
- Antimon
- Arsenik
- Barium
- Vismut
- kadmium
- Cesium
- Gadolinium
- Gallium
- Nickel
- Niob
- Platina
- Rubidium
- Tallium
- Thorium
- Tenn
- Volfram
- Uran
Figur: Schematisk förklaring av behandling av tungmetalltoxicitet med naturliga bioaktiva molekyler.
Källa: Mitra, S. et al (2022). Tungmetallers inverkan på miljön och människors hälsa: Nya terapeutiska insikter för att motverka toxiciteten. Tidskrift för King Saud University-Science, 101865.
Strategier för att stödja naturlig avgiftning av tungmetaller i kroppen:[21-23]
- Optimera näringsstatusen i hela kroppen för avgiftning
- Mikronäringsämnen (i synnerhet zink och selen)
- Essentiella aminosyror
- Inflammationsdämpande fettsyror (omega-3, EVOO etc.)
- Vissa skyddande fytokemikalier kan också hjälpa (quercetin, catechin, antocyanin, astaxantin, curcumin, resveratrol, ferulasyra, krysin och naringenin)
- Optimera tarmfunktionen och åtgärda tarmens permeabilitet
- Eliminera alla födoämnesallergener
- Matsmältningsenzymer och vissa probiotiska stammar[24] (t.ex. Bacillus-arter, som verkar vara särskilt effektiva för att avlägsna giftiga tungmetaller)[25]
- Vissa fibrer som ökar tarmens rörlighet och defekation
- Använda tillräckligt med magnesium för att öka tarmrörelserna
- Se specifika riktlinjer för detta från Biohacker's Handbook
- Förbättra leverns avgiftningsvägar (fas 1 och fas 2 - beskrivs i detalj i Biohackers handbok)
- Metylerade B-vitaminer (B6, folat & B12)
- Dagligt intag av svavelhaltiga livsmedel (lök, broccoli, grönkål, grönkål, vitlök, ägg etc.)
- Glutation, N-acetylcystein, mjölktistel (silymarin), taurin och R-liponsyra
- Chlorella, spirulina, mikroalger[26] och koriander kan också hjälpa
- Regelbunden svettning via motion och värme (t.ex. bastu och infraröd bastu)
- Se det specifika protokollet för infraröd bastu och niacin för avgiftning av tungmetaller från Biohacker's Handbook
- Drick mycket mineralrika vätskor och använd elektrolyter
- I allmänhet optimera alla eliminationsvägar för toxiner i kroppen:
- Svett
- urin
- Avföring
- Kelatbildande medel (rådgör alltid med en läkare innan du använder dessa)
- DMSA , DMPS och EDTA
- Endogena kelatbildare inkluderar glutation och metallothionein
- Överväg att ta bort eventuella amalgamfyllningar (kvicksilver) hos en professionell biologisk tandläkare
Slutsats
Miljögifter utgör en betydande risk för människors hälsa, och deras inverkan kan inte ignoreras. Denna omfattande vetenskapliga genomgång belyser de olika miljögifter som människor kan utsättas för och deras skadliga effekter på kroppen. I översikten betonas att gifter kan ackumuleras i näringskedjan, vilket leder till bioackumulering och biomagnifiering, med allvarliga konsekvenser för djur och människor. Genom att förstå riskerna med och konsekvenserna av exponering för miljögifter kan människor vidta åtgärder för att minska sin exponering och skydda sin hälsa.